Om några dagar bär det av till London för att möta våren. Första gången jag besökte  London var i mars 1982. Jag och en god vän reste med charterbolaget Spies. Vi landade en ljum söndagskväll i en stad med blommande påskliljor och en punk-puls som skapade eufori. Under en vecka försökte jag uppleva allt: Buckingham Palace, Piccadilly Circus, Covent Garden, Big Ben, Oxford Street, Carnaby Street, Sloane Square, Hyde Park och mycket mer som jag glömt. Vi bodde i ett litet skruttigt hotellrum vid Hyde Park som var lyxigt i mina ögon och åt hamburgare för halva priset från något snabbmatskedja. Detta var livet. Duran Duran, Clash och Haircut One Hundred gick varma på jukeboxarna runtomkring på barer och pubar.

Andrew Edwards ligger på 46 Lexington Street mitt i hjärtat av Soho.

Jag har redan bokat bord på den romantiska restaurang Andrew Edwards i Soho. Åtskilliga gånger har jag läst deras handskrivna meny till ljuset av fladdrande stearinljus nedstuckna i en vinbutelj. Menyn ändras från dag till dag och varje gång möts man av en angenäm överraskning. Rigatoni med kronärtskocka, pinjenötter och Gran Kinara eller stekt torsk med rödlök från Kalabrien, kikärtor och Kalamata oliver. Råvaror efter säsong komponerade till ljuvliga rätter. Vinlistan är i en klass för sig och kräver en lång utläggning. Denna charmiga lilla krog är inrymd i en 1700-tals hus och är ett av sista tillhållen om man vill känna av det bohemiska Soho. Känslan jag får en kväll på Andrew Edwards ersätter många tomma restaurangbesök i sterila miljöer. Jag brukar vara lycklig när jag vandrar ut därifrån. Speciellt om jag har avnjutit en citron posset med hasselnötskaka.

Med i bagaget följer favoriten Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Jag älskar att följa med Clarissa Dalloway när hon en tidig morgon lämnar sitt hem i Westminster för att gå till blomsteraffären som ligger i korsningen mellan Bond Street och Brook Street för att köpa blommor till en tillställning samma kväll. Den saknar en tydlig intrig men har en intressant uppbyggnad. En fin klassiker som utspelar sig under ett enda dygn i London år 1923 – en varm sommardag i juni.

Och slutligen en tv-serie i väntan på avresan. Jag var nog sist på bollen vad gäller tv-serien London Kills  och jag såg den första säsongen i ett nafs. Serien handlar om Londons främsta elitstyrka som löser stans tuffaste brottsfall. Brutala mord, vedervärdiga handlingar och nattsvarta motiv. Jag fastnade dock främst för de autentiska Londonmiljöerna. Har de inte filmat i Notting Hill månntro?